Miljö-DNA – ett effektivt verktyg för att rädda biologisk mångfald i jordbrukslandskapet?

Den biologiska mångfalden i världen minskar i snabb takt. För att vända den negativa utvecklingen satsas det stort på restaurering av livsmiljöer, både globalt och i Sverige. Men resurserna är begränsade – därför är det avgörande att restaureringsinsatser genomförs där de gör mest nytta.

eDNA är spår av arvsmassa från organismer som finns i jord, vatten eller luft. Genom analyser av dessa kan man få en bild av vilka arter som finns i ett område, inklusive sådana som annars är svåra att upptäcka (till exempel svampar och fröbanker i jorden).

Traditionella bedömningar av ett områdes restaureringsvärde bygger främst på synliga växter och andra lättidentifierade arter. Inventeringarna kräver både mycket tid och expertis, vilket gör dem dyra. Genom att komplettera med eDNA skulle man kunna få en mer heltäckande bild av ett områdes biologiska mångfald med mindre resurser.

Projektet fokuserar på ängs- och betesmarker – en av Sveriges mest artrika hotade naturtyper. I samarbete med tio länsstyrelser runt om i landet undersöks gräsmarker som valts ut för passiv restaurering, alltså återställning utan att nya arter aktivt planteras in. 

Forskarna vill ta reda på om eDNA kan ge bättre underlag för att avgöra vilka områden som har bäst förutsättningar att återhämta sig och bidra till ökad biologisk mångfald. De undersöker bland annat om eDNA fångar upp fler arter än traditionella metoder? Ger det bättre underlag för beslut? Bidrar det till långsiktiga framgångar?

Om tekniken visar sig fungera väl, kan den användas brett – inte bara för restaurering av semi-naturliga gräsmarker, utan också för andra livsmiljöer som till exempel våtmarker.